Teatern
Minami-za och att se ett fullständigt kabukiprogram i Kyoto
Kyotos historiska kabukiteater, vad som gör dess scen speciell och hur en tempeldanssession skiljer sig från en kväll på teatern.
Reservera en plats ↗Snabbt svar
Minami-za är Kyotos främsta kabukiteater. Wikipedia uppger att den grundades 1610 som Shijō Minami-za, och att den nuvarande byggnaden härstammar från 1929 med 1 086 platser. En tempeldanssession och ett teaterprogram svarar på olika frågor: den första förklarar och visar dans i ett litet rum, den andra ger dig hela skådespelet.
Minami-za i korthet
| Vad källorna säger | |
|---|---|
| Grundad | 1610, som Shijō Minami-za |
| Nuvarande byggnad | 1929, i Momoyama-stil, med 1 086 platser |
| Interiör | Renoverad 1991 med modern scenmaskineri |
| Status | Registrerad som japansk materiellt kulturarv 1996 |
| Scenfunktioner | Hanamichi, seri-fällucka och roterande scen |
| Biljetter | Säljs i biljettkassan eller online via Shochiku, enligt Inside Kyoto |
Den sista av sju
Wikipedia uppger att Minami-za är en av de tidigaste av sju licensierade kabukiteatrar som byggdes i området Shijō Kawara under tidig Edo-period, och att den är äldre än teatrarna i Tokyo och Osaka. Inside Kyoto skriver att sju kabukiteatrar en gång stod i Kyoto och att Minami-za är den enda som finns kvar. Inside Kyoto kallar den med rätta kabukins födelseplats, och den ligger nära flodbanken där Okuni tros ha uppträtt. Teatern står därmed i centrum för den berättelse som tempelsessionen återger i miniatyr.
Byggnaden
Den nuvarande byggnaden färdigställdes 1929 i arkitektonisk stil från Momoyama-perioden, med ett sadeltak och ett traditionellt torn som markerar regeringens godkännande att sätta upp kabuki, enligt Wikipedia. Kapaciteten är 1 086 platser. Interiören renoverades genomgripande 1991 och modern scenteknik installerades, och 1996 registrerades teatern som ett japanskt materiellt kulturarv på grund av sitt arkitektoniska värde. Fotografiet nedan visar teatern på dagen för Kaomise 2007.
Scenteknik
Teatern har scenteknik som uppfanns i Edo-periodens teaterhus: hanamichi, en gång genom publiken för entréer och sortier, seri, en fallucka vid dess ände, och mawari-butai, en roterande scen. Den tekniken är anledningen till att en fullständig kabukiföreställning känns så annorlunda än en dansuppvisning. Entréer kan vara långsamma och dramatiska längs gången, och scener kan bytas när scenen roterar. Inget av detta finns i en tempelsal, där dansaren verkar i ett enda rum.
Att gå på föreställning
Inside Kyoto rapporterar att matiné- och eftermiddagsföreställningarna varade omkring tre timmar vardera när författaren besökte teatern, och att morgonföreställningen innehöll tre berättelser. Biljetter kunde köpas i biljettkassan eller online via Shochikus kabukiwebbplats, och priserna varierade med avståndet från scenen. Endast ljudguider på japanska fanns tillgängliga under besöket, och fotografering var inte tillåten. Eftersom program och biljetter ändras bör du kontrollera teateroperatörens egna sidor innan du planerar, och inte förlita dig på en blogg från ett tidigare år.
Vilken bör du se?
Om du har en kväll och en förkärlek för spektakel, gå på en teaterföreställning när en sådan ges. Om du vill ha en introduktion, en nära vy och inte behöver följa en lång handling på japanska, är tempelsessionen bättre. En besökare med tid kan göra båda, och de kompletterar varandra: danssessionen ger dig ordförråd och teatern visar hur det används i ett fullständigt skådespel. Den här sidan säljer inte teaterbiljetter; det gör Minami-zas operatör.
Vanliga frågor
När byggdes Minami-za?
Grundades 1610; den nuvarande byggnaden härrör från 1929, enligt Wikipedia.
Hur många platser har den?
Wikipedia anger en kapacitet på 1 086.
Får jag fotografera inne?
Inside Kyoto uppger att fotografering inte är tillåten under föreställningarna.
Är tempeldansen samma sak som en teaterföreställning?
Nej. Det är en liten sittande session med ett föredrag och två eller tre danser.
Källor